Livet...

Lite klent med längre uppdateringar nu för tiden. Anledningen till det är väl inte tillräckligt skäligt men ack något som varit viktigare än att hänga på zyber. För det har varit mycket för familjen Lidvall ett bra tag nu. Flytt ut, flytt in, flyttstäd, jobb, träning, komma i ordning hemma, jobba, gäster, jobba, vardagssysslor, mm, etc, osv tills vi tillslut satte oss i bilen för att fara upp te Jämtland... Väl där så uppstod märkligt slags antiklimax där vi kastades in i den väntade o efterlängtade lugnare vardagslunken. Från 120km/h till 20km/h på ett dygn gjorde en lite smått rastlös o på ett konstigt sätt mer lättirriterad. Något man inte hade väntat sig o på så sätt chockar inte bar sin omgivning(S) utan även sig själv. Men faktum är att detta lugn är det som krävs för att hitta lugnet i livet o flytet i träningen.

Dock så skedde denna livsstilsförändring inte helt utan några komplikationer o bieffekter. Redan vid första träningstillfället här uppe smög sig en gammal känsla på en. Kroppen löd inte o ja återhämta mig sämre än de tidigare veckorna där kroppen känt sig stark. Samma känsla under de nästkommande passen för att nu få mig att återigen vila o ta lite tester. Ty doktor J som jag har haft kontakt med i Götet skickar upp lite remisser. Mest för att se om infektionen är borta o då avsluta alltsammans. Men efter det ja har känt det senaste dagarna så kan det ju troligt visa på en "återkomst". För TWAR som infektion är precis som det så ofta beskrivs som, lömsk luftvägsinfektion. Den kommer o går lite som den vill o ligger latent o lurar för att väl slå till då vi e som svagast... Typ som nu, i denna livsstilsförändring.

Till sist så lär ja väl nämna det att jag har svårt att sitta. Inte för att jag har myror i brallan eller för att jag har haft det ni tror att jag har haft... Knas! Jag har fått en pilonidalcysta i rumpslutet/ryggslutet. Men ja vågar inte kolla upp den då det sägs att det är en omständig läkeprocess. Så jag avstår att sitta i soffan o göra situps ett tag för hoppas på att den försvinner med tiden...

Annars är livet gött att leva! Jag har världens bästa fru, vän o mentor som stöttar mig! Har mat o tak över huvudet. Är på den plats som jag just nu vill va på o all möjlighet till att göra det jag vill. Känner lugnet även då detta skrämmer mig... Det gäller bara att förstå det hela o leva därefter! Då med en frisk kropp...

Hörs hej!